MILJÖPOLICY
SKROTBOLAGET skall alltid sträva efter att bli bättre inom miljöområdet.
Detta innebär att företaget skall arbeta efter följande principer:
- Vi skall sträva efter att minimera och om möjligt eliminera farligt utsläpp som kan skada vatten, mark och luft.
- Vi skall arbeta för att nyttja naturresurser som energi, olja vatten mm på ett effektivt sätt.
- Vi skall hantera bilar och restprodukter, på ett säkert och ansvarsfullt sätt.
- Vi skall minimera miljö, hälso och säkerhetsrisker för medarbetare och den kommun vi är verksam i.
- Vi skall sörja för att ägare och medarbetare utbildas inom miljö och kvalitetsfrågor i nödvändig omfattning.
- Vi har som målsättning att genom effektiv demontering och försäljning av demonterade delar öka återvinnings/återanvändningsgraden av våra demonterade bilar, samt genom noggrann kontroll säkerställa kvaliteten på delarna som säljs.
- Vi skall ha ordnade förhållanden inför kunder, leverantörer och myndigheter.
- Vi skall följa eller överträffa, miljölagar, förordningar och de krav som föreskrivs för vår verksamhet/bransch.
- Vi har för avsikt att leva upp till ovanstående principer genom att arbeta aktivt med miljö, kvalitet och arbetsmiljö inom det branschanpassade systemet SBR-certifiering.
Att denna policy är aktuell, granskar vi 1 gång per år.
Målsättningen är att anställda skall känna till denna policy.
Den finns uppsatt på flera ställen på företaget.
Lite historik
AB Uppsala Skrot och Metallaffär bildades redan 1926. Ivar Larsson tog över någon gång på 30-talet.
På 40-talet finns det bilder där namnet Skrotbolaget är målat på grindstolparna så det fick tidigt sitt andranamn. Det var beläget på Repslagaregatan 6 i dag baksidan på Statoil på Svartbäcksgatan. Senare flyttade företaget tvärs över gatan till 7:an. Man åkte runt på landet och samlade in skrot, lump och ben, man hade med sig sill och sålde eller gjorde bytesaffärer.
Många i våra ögon fina bilar skrotades på gården och det gick till så att bilarna plockades rena på motorer, växellådor mm. som man slog sönder i mindre bitar och sedan eldades karossen och kopparkablarna plockades bort som sista moment innan man skar ner bilarna i mindre bitar för det var vad järnverken kunde ta emot. Under kriget byggdes hästkärror av hjulaxlar. Däck stod man och skar nya mönster i för att återanvända. 1953 går Ivar Larsson bort, då tar hans dotter Birgit över tillsammans med sin man Åke. Under den här tiden har företaget en filial med lastbilar norr om Uppsala där många lastbilsbakändar sålts till bönder som blivande traktorkärror.
1970 brinner delar av fastigheten på 7:an ner. 1973-74 flyttar företaget till nuvarande tomt i Fyrislund, där var vi helt själva till att börja med. Idag äger 3:e generationen företaget.
